Facebook avvecklar jante?

Jag fann Mildners långa artikel om Facebook och jantelagen i Sydsvenskan bra läsning. Mildner noterar att schablonbilden av den konflikträdda, tysta och lågmälda svensken inte riktigt stämmer med det vi ser på sociala medier.  Man ser istället beskrivningar av fantastiska händelser blandat med vanligt… skryt?

– Jag menar, att någon har gått upp jättetidigt och ätit en stor frukost eller att någon annan har varit ute och sprungit före jobbet, det är ju bara information som man delar med andra för att skryta. Det är samma sak med alla resor. Folk börjar att skryta om resorna redan innan de har gjort dem, sedan gottar de sig åt att man själv sitter på jobbet medan de laddar upp bilder där de dricker parasolldrinkar på någon strand.

De senaste åren har det vuxit fram en alldeles egen genre inom Facebookuppdateringar som kanske bäst kan sorteras in under rubriken ”Å vilket härligt liv jag har!”

Tanken är alltså att något i tekniken får oss att vara mer utåtriktade och att ta ut svängarna. Skulle sociala medier uppmuntra till sådant eller är det precis det som är social medier?

Jag har länge funderat på varför Facebook och andra sociala medier är så mycket av ett paradis med överdriven förstärkning av positiva uttryck. Där finns ju enbart en knapp, som heter ”like”, inte en som heter ”dislike”.

Är det jante som får en att reagera på något som kanske bara är helt naturligt när man ser sådan positiv förstärkning? I vilket fall som helst så är det underhållande på ett märkligt sätt att läsa Tweeting Too Hard, ett ställe där de mest självgoda inläggen på Twitter hamnar. Det är inlägg av episka mått.

Infontology-Per tolkar den positiva vågen som en lika sjuk utveckling som den tidigare jantelagen. Det positiva är bara ett spel för att dölja det meningslösa i livet:

Själv ser jag det här fenomenet som ett socialpsykologiskt symptom på en underliggande och djupgående ångest för hur krisartad den verkliga samtiden är på alla plan, och för hur lite faktisk betydelse det egna livet tycks ha, när allt är utbytbart och funktionellt, inklusive den egna arbetsinsatsen. Vad vi ser är en sorts inverterad jantelag, som kräver att allt som skulle kunna rubba den gemensamt upprätthållna illusionen är outtalat tabu.

Varför skriver ingen: ”Vaknade idag och tänkte på att jag ska dö. Måste göra något viktigt.”

Bra fråga, även om jag inte kan se att det skulle finnas en illusion av konspiratoriska mått bakom det hela. Ligger det inte snarare i tiden att i alla sammanhang lyfta fram det positiva, på samma sätt som man gör i modern pedagogik, i individuella utvecklingssamtal eller vilken som helst form av positiv återkoppling?

De positiva inläggen är inte samma sak som menlösa facebookinlägg, som avhandlats tidigare. Det är nog något annat. Mildner skriver om att det kanske skulle kunna bero på att vår första riktigt urbana generation raderar bort (gamla by-)traditioner och jante.
Andra personer menar istället att det är ett sätt att ta kontroll över ens ”digitala CV” som ligger ute för alla att se. Då är det säkrast att själv sprida den bild man vill ska spridas, att detta är jag.
Det är inte helt enkelt att bli övertygad om att det enbart skulle handla om att fruktstundsgenerationen nått skrivkunnig ålder. Man ser bekanta i alla åldrar vara överdrivet positiva. Det är samtidigt ett globalt fenomen, inte enbart något som rör svenskar och jantelagen (som dessutom har dansk/norskt ursprung). Har vi kanske upptäckt att en positiv förstärkning – oavsett om det är ett mentalt spel eller inte – faktiskt fungerar? Vi vet sedan epostens guldålder att ironiska kommentarer och upphetsade debatter sällan eller aldrig fungerar över digitala kanaler. Sådant leder ofelbart till s.k. flame wars och medvetna vantolkningar.
Jag vet i alla fall att jag inte ska gå in på Sydsvenskan och göra tummen upp på Mildners artikel. Jag nöjer mig mig att säga att det var bra läsning.

Annonser
Det här inlägget postades i news och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Facebook avvecklar jante?

  1. Erik Borälv skriver:

    SvD kör nu en serie om social medier och i den kan man hitta fler förklaringar, som social putsning. Det är ett slags ständigt bekräftande av relationer som sker. Skillnaden mot verkliga världen är att här sker det mot alla sina kontakter på en och samma gång.

    Det var intressant att också se lite statistik på svensk användning av Facebook:
    1 augusti 2010 använde 3,8 miljoner svenskar Facebook. Andelen – 42 procent av befolkningen – placerar Sverige på 12 plats i världen. 52 procent av användarna är kvinnor och 48 procent är män. De flesta är 16–34 år och utgör cirka hälften av alla svenskar på Facebook. Snabbast växande är åldersgruppen över 65 år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s