Verklighetens språk

Anders Mildner skriver om de texter – twitterslang – som komprimerar det man kan säga till 140 tecken. På bloggar däremot så finns obegränsat med utrymme, vilket i viss mån också påverkar hur mycket man faktiskt skriver. 

Bloggar och Twitter har fått stora delar av befolkningen att skriva i en ny utsträckning – och, faktiskt, på ett helt nytt sätt. Tidigare språknormer, som skolans norm, arbetsplatsens norm, kanslisvenskans norm och den akademiska normen, är fullständigt överspelade när människor nu stöper sina meningar utifrån de nya mediernas ramar. Här existerar bara två textlängder: hur långt som helst (bloggen) och riktigtjättejättejättekort (Twitter).

Poängen med Milders  krönika är att det är mer än enbart trend. Det påverkar hur olika grupper av personer skriver och att det det uppstår (inte helt omedvetet eller ens oönskat) språkklyftor. Olika grupper kommer skriva olika och det leder till helt olika resultat beroende på vad mediet premierar. Det som fungerar bäst på Twitter, till exempel, är ”starka personliga reaktioner snarare än textlighet, viljeyttringar snarare än språkligt hantverk”.

Detta inlägg är 1146 tecken lång.

Annonser
Det här inlägget postades i opinion och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s