Internet är fullt, vad göra nu?

När nu samtliga IPv4-adresserna är upptagna så kan det vara värt att fundera på vad man kan göra istället, om nu Internet skulle kännas fullt. Kanske man kan inspireras av några protokoll för informationsöverföring från tiden innan IPv4.

Socialt nätverkande. Förr så använde vi ett muntligt peer-to-peer protokoll – man gick fram till den nod (peer) man ville utbyta information med och ställde en fråga. ”Om svar anhålles” hette protokollet, eller RSVP om man kommunicerade med en nod från utlandet. Man fick ofta svar direkt, nästan helt utan fördröjningar i överföringen. Nackdelen var att man bara undantagsvis kunde utföra detta nätverkande iklädd pyjamas.

Skvaller. Under samma P2P-protokoll kunde man utbyta skvaller. Det fanns inga begränsningar i antal tecken, och det gick överhuvudtaget inte att kontrollera sanningshalten samtidigt som överföringen skedde. Informationen i överföringen till nästa nod (peer) blev ofta förvanskad. Man såg detta som en fördel då det införde nya semantiska möjligheter. Exempelvis: ”Jag såg Gertrud på stan med Ove”, kunde bli ”Gertrud har gjort slut och är nu ihop med Ove”, eller ”Gertrud är gravid. Ove såg bekymrad ut”.

Fixa musik. Man kopplade sin kassettbandspelare till en trådlös radio, inväntade att rätt låt skulle ”streamas” och var då snabb med att trycka på knappen ”record”. Många kan idag uppleva detta som ett besvärligt protokoll. Det finns inte plats för att här gå igenom hur man delade musik via kassett, det s.k. blandbands-protokollet. Det var ett så omständligt protokoll att bara några få personer behärskade alla detaljer. Ofta krävdes en certifiering, som genomfördes genom att man spenderade mycket lång tid i speciell träningsmiljö (också kallad skivaffär). Dessa personer kan sägas vara musikens motsvarighet till datorbranschens unixskägg.

Köpa saker. Alla affärer hade egna telefonnummer som samlades in och publicerades i en bok. Med visst besvär kunde man hitta sin sökta affär då boken var sorterad på namn. Boken fanns även i en specialutgåva där man istället hade sorterat affärerna på områden, som restauranger för sig, frisörer för sig etc. Specialutgåvan var ofta tryckt på extra fint gult papper för att visa på sin exklusivitet. Det fanns efter ett tag flera böcker, ofta en bok per samhälle. Nästan ingen hade råd att ha en komplett uppsättning av samtliga böcker.

Gemensamt titta på flera hundra fotografier inklistrade i en pärm per semesterresa. Om jag berättar hur vi brukade göra så skulle ingen i alla fall tro mig. Jag stannar därför här.

Annonser
Det här inlägget postades i news och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Internet är fullt, vad göra nu?

  1. Anna Bjurström skriver:

    Alldeles underbart Erik! Jag hörde Spanarna (från P1) live på en konferens nyligen…De spanar ju om framtiden, men din spaning i backspegelen är brilliant…kanske en egen nisch. Eller om Hallberg och company har slut på ”span” 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s