Jag hatar (framtidens) Internet

Ett par läsvärda saker i veckan fastnade i minnet, mer än vanligt. Det började med att Malte på Fokus hatade Internet:

Jag hatar internet på samma sätt som en narkoman hatar sin drog eller som man kan hata även ett välbetalt arbete.

Om bloggar och Facebook hade funnits när jag var liten hade jag troligen aldrig läst så många böcker. Än mindre skrivit några. Men kanske hade jag varit lyckligare? Fått fler vänner? Jag vet inte. Lycka är ändå överskattat.

Ifrågasättandet handlar om mer än elaka troll i kommentarsfält. ”Interaktivitet, respons, tvåvägskommunikation har ett egenvärde. Men frånvaron av allt det har också ett egenvärde” skriver Malte. 

Att blogga som envägskommunikation kan därför vara det allra mest berikande, om man vill. Initiativet kommer från den som vill något.

Interaktivitet kan självklart vara värdefullt och berikande, men det kan alltså även frånvaron vara. Det är därför också en fråga om något så trivialt som att få vara i fred, att kunna bevara sin integritet, att inte behöva ta plats i det publika, att välja en annan väg.

Jag har flera exempel som ligger nära en sådant resonemang. En kollega har den något udda idéen med en pappersblogg. Det är en fysisk blogg som står på undanskymt ställe, och har alltså helt andra egenskaper än t.ex. denna WordPress. Pappersbloggen innehåller fortfarande spam och kommentarer från troll – vissa saker kommer man inte undan i en fri värld. En annan kollega drev/driver en webbserver helt utan anslutning till Internet, inte ens via modem. Det är en unik sajt som ser till att ingen pratar med ingen, inte genom den sajten i alla fall. Devisen är ”Det snackas för mycket nu för tiden, mycket snack i liten verkstad. Ska det bli nåt med IT-revolutionen måste vi sluta snacka och börja verka.” Det finns en mängd fördelar med ansatsen – det ger låga driftskostnader, mycket få driftstörningar, och lösningen skalar till hur många icke-läsande medlemmar som helst.

Det här leder in på lävärda inlägget nummer två, om varför Internet of Things (IoT) ser ut att ha motsvarande problem. Russel Davis skriver:

The problem, though, with the Internet Of Things is that it falls apart when it starts to think about people. When big company Internet Of Things thinkers get involved they tend to spawn creepy videos about sleek people in sleek homes living optimised lives full of smart objects. These videos seem to radiate the belief that the purpose of a well-lived life is efficiency. There’s no magic or joy or silliness in it. Just an optimised, efficient existance. Perhaps that’s why the industry persists in inventing the Internet Fridge. It’s top-down design, not based on what people might fancy, but on what technologies companies are already selling.

Vi har svenska intressen inom IoT och företag som talar om 50 miljarder uppkopplade saker inom så nära framtid som 2020. Det är, som det brukar heta, ett område fullt av möjligheter och jargong. Smarta städer, smarta elnät, smarta självmjölkande kossor, smarta hem, smarta toaletter. För tydlighets skull, vi håller alla med – det finns otroliga möjligheter här, spännande och värdefulla sådana.

Russel för fram en annan syn som handlar om att möta personers egna behov och som speglar ett annat och verkligt liv. Han skriver om något som på nysvenska skulle kunna kallas ful-Internet – en skitig miljö där det viktigaste är personlig drivkraft, precis som Clay Shirky skriver:

creating something personal, even of moderate quality, has a different kind of appeal than consuming something made by others, even of high quality

Alltså, det handlar inte alls om saken (thing) som är ansluten till Internet. Det handlar enbart om det som sakerna i sin tur är uppkopplade mot, det som tillför oss något. Russel går in på detaljer kring hur ny (s.k. öppen) hårdvara kan ge den möjligheten, på samma sätt som många av oss idag skapar bilder, publicerar oss och tar plats på en global arena.

De uppkopplade saker som diskuteras behöver hitta en form så att vi själva kan skapa de lösningar som efterfrågas. Om vi når dit så kommer inga fler smarta kylskåp dyka upp, och vi slipper hata tanken på ett framtida Internet.

Annonser
Det här inlägget postades i opinion och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s