Hur många app-tävlingar är lagom?

Vi hoppas kunna vara inblandade i ett antal hackathons, nätverksaktiviteter, tävlingar och jams under 2012, ibland som medarrangör men kanske framför allt indirekt via de projekt som vi ger stöd till. Eftersom app-tävlingar och liknande aktiviteter får sägas ha varit ”trending topic” på senare tid så frågar man sig nu på årets första arbetsdag, hur många sådana aktiviteter klarar Sverige av under 2012?

Det är inte en matematisk formel jag är ute efter, med vars hjälp man kan räkna ut vilka aktiviteter och hur många tävlingar varje organisation kan arrangera. Men, lite olika principer kan vara intressanta att ventilera för att pröva hur argumenten för dessa insatser ser ut. Gijs van Wulfen har i en analys av aktuella trender inom innovation identifierat 15 grupper, här lite subjektivt omtolkat.

  • Sustainable Innovation’ som måste sägas omfatta nästan vad som helst. Här finns argument med en enorm spännvidd, allt från strikt renläriga ekologiska tankegångar till konservativt ekonomiska uthålliga principer, eller allt kombinerat på en och samma gång. Väl motiverat, helt klart, men inte utan definitionsproblem.
  • ‘Business Model Innovation’ är ofta gångbart hos representanter från näringslivet då begreppet både är relevant och begripligt (ovanligt nog). Tanken fungerar ovanligt väl i kombination med både traditionella tjänster och nyare webbtjänster.
  • ‘Service innovation’ är inte alls så inne eller omtalat som Gijs menar, vågar jag påstå. Vi har under 2011 gjort betydande mängd arbete inom området och är nog lite extra ”miljöskadade” därför. Dock viktigt som begrepp då tjänstesektorn utgör en allt större del av vår ekonomi, både sett i andel av BNP och sysselsättning.
  • ‘Design Thinking’ är på samma sätt som tjänsteinnovationer en möjlig trend, men återigen i praktiken begränsat till utvalda områden och specifika professioner. Innovation kopplat till design är roligt att prata om men alltför få besitter kunskap för att själva omsätta detta i verkligheten. Det borde dock finnas en bra grund här tack vare både brett intresse och en skandinavisk designtradition.
  • ‘Collaborative Innovation’, eller ‘Participatory Innovation’, ‘Social Innovation’ och ‘Employee Driven Innovation’ – här omfattas ganska många aktiviteter inom den sociala sfären. Ska vi lägga in öppen innovation i dessa begrepp också? Ett betydande överlapp finns i alla fall.
  • ‘Insourcing Innovation’ (pdf) är något som en del organisationer (även vår egen) tror kan hjälpa bara man bara lyckas bli tillräckligt systematisk i sina utvecklings- och innovationsprocesser. Läs: scorecards, 6 sigma, stage gate, etc. Andra provar det mer omskrivna alternativet/motsatsen ‘Outsourcing Innovation’.
  • ‘Brand Driven Innovation’ gillas av de som arbetar nära marknaden. Stora likheter finns med designdriven innovation, men också några principiella skillnader (att bygga och vårda varumärke vs. använda design som verktyg och kommunikationsspråk).
  • ‘Innovation Ecosystems’,Challenge Driven Innovation’ är nog, innerst inne, inte fokuserade på innovationerna i sig utan hävdar att avgörande innovation kan uppstå när olika aktörer möts och samarbetar. Man har vänt på utsagan ”if you build it they will come”. Dvs, om rätt aktörer samlas så uppstår innovationer. Inom dessa spår möts väldigt olika ambitioner, oftast grandiosa mål men också vardagliga mikroproblem.
  • Agile Innovation’ ska inte misstolkas som ”Lean” utan handlar snarare om radikalt minskade kostnader speciellt för nya utvecklings- och innovationsprocesser. Jag sorterar in Crowds i denna kategori.
  • Frugal Innovation’ utgår från de mest grundläggande behoven, de billiga och mest robusta lösningarna.

En klassificering som denna kan möjligen ge lite bränsle till debatten kring, säg, vad vi ska ha en app-tävling till. Alla är inte övertygade över det hållbara i hålla ett större antal app-tävlingar, eller som The Economist ovanligt skeptiskt skriver:

Most commentary on social media ignores an obvious truth—that the value of things is largely determined by their rarity.

Hur denna klassning kan påverka utfall visas möjligen ännu tydligare i en annan analys om värdet av aktiviteter som app-tävlingar. Här vänder man sig mot ideation, framtagningen av idéer, som något av betydande värde. Något litet korn av sanning finns i en sådan invändning, även om man inte alls behöver hålla med om slutsatserna.

But in reality, unless businesses address innovation’s silent killer, ideas (no matter how great) will continue to run headlong into the same barrier they always have — only now they’ll be doing it twice as fast and far more often.

It is a massive misperception that a scarcity of good ideas is the enterprise’s biggest obstacle to breakthrough innovation. That distinction goes to complexity, which manifests as capacity-killing bureaucracy.

En mer utvecklad debatt finns i ett inlägg, Everyone jumped on the app contest bandwagon. Now what?, som tar upp hållbarheten och uthålligheten som den viktigaste aspekten på tävlingarna:

There isn’t an inherent problem in app contests, I don’t think, but they’re probably not worth bothering with unless there’s a simultaneous effort to foster a community around those data. There’s got to at least be a couple of ringers, folks with good ideas who are prepared to create something valuable. Otherwise I think app contests are liable to disappear as quickly as they appeared, a strange blip in the upward climb of open data technologies.

Här är alltså poängen: en sådan kommentar hänger ihop med hur man ser på innovation, alltså, i vilken av de 15 klasserna av innovation som man väljer att lägga app-tävlingarna. Med en syn på hållbarhet (som i citatet ovan) så är app-tävlingen i sig inget värt utan värdet bestäms av om det uppstår något annat slags långsiktigt resultat. Om man istället ser app-tävlingar som exempel på en ny agil metod för innovation så är det tvärtom enkelt att motivera en stor mängd tävlingar – de kostar nästan inget alls i jämförelse med de resurser som traditionell innovationsverksamhet får. Alltså kan man generera en mängd aktiviteter utan att förlora något. Samma sak går att hävda om man ser tävlingar som outsourcing av innovation – då är det motiverat att varje område och organisation är aktiv inom tävlingar för att själva skapa sig unika och relevanta aktiviteter.

En slutsats är att det finns en mängd olika synsätt på innovation och det påverkar fundamentalt hur man ser på värdet av app-tävlingar och andra liknande aktiviteter inom öppen innovation. För att initiativen inte ska riskera hamna i ett läge med en app-tävling för mycket så är det bra om man har detta klart för sig.

Annonser
Det här inlägget postades i Open Innovation, opinion, strategi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s