Vad vi kan lära från Super Bowl

De flesta svenskar har aldrig sett Super Bowl (finalen i amerikansk fotboll). Det finns ändå några intressanta saker att ta upp så här ett par dagar efter finalen. En slutsats är att det inte handlar om finaldagen utan snarare om veckan innan och veckan efter – i alla fall om vi talar om reklam och sociala medier.

Det mest omtalade kring Super Bowl är de påkostade reklaminslagen för denna tv-sändning, mer än själva spelet faktiskt. Ett berömt exempel är Apples lansering av MacIntosh i en variant av Orwells 1984. 30 sekunders reklaminslag kostade i år 3,5 miljoner dollar. Eftersom reklamtiden är extremt dyr så talar man numera om vikten av en s.k. ”soft launch”. Det innebär att man visar delar av sin dyra reklam långt innan, när sändningstiden är betydligt billigare, så man kan få ut ännu mer uppmärksamhet under själva Super Bowl. Att enbart köra sin reklamfilm på finaldagen gör man inte längre. Man hade fler än 30 miljoner views på YouTube innan Super Bowl detta år, vilket säger lite om vikten av en soft launch.

Det finns något att lära av hur sociala medier fungerar i detta sammanhang som går att ta med sig till andra områden.

It is this initial attention that creates engagement. Engagement leads to discussion. Discussion leads to conventional media coverage. Conventional media coverage leads to more views, impressions and distribution of the campaign

Företagen döljer inte att för att åstadkomma detta så återanvänder de tydliga varumärken, kända illustrationer och andra populärkulturella referenser – som de obegripligt populära vampyrerna. Man argumenterar att, with recognition comes response. Denna film för Honda visar tydligt vad det handlar om. Man använder en filmreferens för att knyta an till publiken, i detta fall karaktären Ferris Buller som nu (igen, 26 år senare!) skolkar från jobbet för att göra roligare saker.

Att man planterar en #hashtag i anslutning till reklamen för att kunna följa upp på Twitter är närmast en självklarhet. Det är intressant att se hur man följer upp det som sker i sociala medier under ett sådan event. Jag gillar de många olika sätter att försöka visualisera aktiviteten. Som vanligt är NY Times bäst i klassen med sitt försök att visa vilka spelare som är hetast. Elegant och tydligt.

ESPN mentions of NFL

Google har bloggat om Super Bowl från sitt perspektiv. Man redovisar bland annat mesta sökningarna under sändningen. Som sagt, själva matchen är inte alltid i fokus hos publiken.

  1. Madonna
  2. Halftime show
  3. Patriots
  4. Tom Brady
  5. Giants

De konstaterar vidare att tittarna använder mobiler och webbplattor i långt större utsträckning än tidigare, under sändningen alltså. Av alla relaterade sökningar kom 41% från just sådana mobila enheter (mot 25% förra året).

Det finns många fler försök att visualisera attityderna och antalet tweets kring olika varumärken. Brandwatch är nog en av de mest ambitiösa, med interaktiv grafik och en mängd olika parametrar. De ställer sig själva frågan ”can the impact of ad-spend be measured by online buzz?” Man kan notera att det är ganska liten andel tweets som är positiva i deras visualisering. Intressant att notera är att vissa varumärken blommar upp ett bra tag efter själva lanseringen.

superbowl_brandwatch.jpg

En annan visualisering, Superchatter, av Colle+McVoy försöker visa tweets på en tidsskala, i samband med när vissa saker händer. Till exempel, hur ser tweets ut när Madonna gick på i halvtid? Deras visualisering är ganska resurskrävande och tar tid innan den laddar. Där kan man se att Giants enkelt slog Patriots (inte bara på plan alltså), att drycker vinner över mat, att Doritos är överraskande stort, att vårt eget H&M statsade stort ihop med kalsong-Beckham och lyckades ganska väl.

super_chatter.jpg

Vad är då slutsatsen i detta rekordlånga inlägg? Jag tror man kan observera några generella saker i allt detta, som även spelar roll för när vi själva skapar konferenser, app-tävlingar eller andra events. Det finns anledning att se över hur vi – med andra medel än direkta – kan skapa följare innan själva aktiviteten. Där finns det genvägar att ta, och som inte har med själva kärnan i aktiviteten att göra. Exempelvis, att använda andra etablerade referenser för att skapa engagemang. Igenkänning i sig är här en faktor. Det kan förefalla som tråkig ”spin” och ett missbruk av lojalitet men jag tror att det går lösa utan att göra för stora avsteg från huvudämnet. En annan slutsats är att bättre följa upp och analysera omedelbart efteråt för att kunna förlänga insatsens värde. Jag ser mycket få sådana analyser, annat är de som på enklast möjliga sätt räknar tweets. En viral effekt kan vara trevlig i sig men om det också finns en förståelse om spridningen görs med positiva inslag så vore det betydligt mer värdefullt. Då fungerar nog denna slags interaktiva visualiseringar långt bättre än ren statistik.

Annonser
Publicerat i opinion | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Världens tråkigaste program är bra tv

Som att se på en tvättmaskin från start till slut men betydligt händelsefattigare! Så kan man beskriva vad som måste vara världens tråkigaste program. Det är en livesändning av ett fysikexperiment som i sin brist på koreografi enkelt slår testbilden.

En fysikprofessor vid University of Queensland startade ett experiment för att illustrera att ämnet beck (en restprodukt av tjära om jag fattat det rätt) är en vätska. Det är inte så enkelt att visa med tanke på att beck har hundra miljarder gånger högre viskositet än vatten. Men, professorn satte upp en kaffefilterliknande tratt fylld med beck och sedan är det bara att vänta på att det ska komma igång och rinna ner. Experimentet startade 1927. Det tog 8 år för en första droppe att trilla ner, 9 år senare kom ytterligare en, och 1954 föll tydligen en tredje. Man är uppe i 8 droppar och nästa droppe tros falla 2014 eller så. Universitetet sänder experimentet live via en webbkamera. Som sagt, det är en webbsändning utan dramatiska vändningar eller spännande intriger.

Det som gör detta intressant är just den långsamma processen. Den står i kontrast till hur de flesta andra saker idag fungerar. Speciellt inom IT-sidan ser vi nya tjänster komma – och försvinna – med otrolig fart. På den tiden då jag undervisade (interaktionsdesign) försökte jag ibland problematisera hur man som designer och utvecklare ska veta vad som är snyggt, välfungerande eller upplevs som modernt – det är inte så enkelt när grunderna för vad som anses vara ”rätt” justeras ett par gånger om året. En webbdesign som var snygg 2010 kan redan 2012 vara helt förlegad och användas som exempel på hur man gjorde förr, på den mörka tiden.

Det tidlösa, som en stol av Bruno Mathsson, anses ibland vara prov på det allra bästa vi har. Det är formgivning som överlevt trender och hela tiden funnit nya generationer av köpare. Bevisligen finns det ett högt värde hos sådana produkter, och som är tidslös på ett fascinerande sätt. Jag är dock inte helt säker på att det skulle vara bättre i sig. En låt av The Beatles behöver inte vara bättre än en låt av Lady Gaga. Mer tidlös, ja, men bättre? Tveksamt. Man kan uppleva Mathssons stolar mer estetiska än, säg, stolar från IKEA. Pris, prestanda, upplevd kvalitet är sådant vi bedömer värdet efter. Då kan man konstatera att det är fler av oss som har IKEA hemma än Mathsson, vad nu det betyder.

Att det finns ett unikt och ibland högt värde i det tidsbeständiga är klart. Just att vara uthållig är något som vi tyvärr sällan ser. Det är därför det tidsbeständiga i fysikexperimentet tilltalar mig. Vi behöver fler personliga projekt och åtaganden som sträcker sig över årtionden.

Publicerat i opinion | Lämna en kommentar

Hur många app-tävlingar är lagom?

Vi hoppas kunna vara inblandade i ett antal hackathons, nätverksaktiviteter, tävlingar och jams under 2012, ibland som medarrangör men kanske framför allt indirekt via de projekt som vi ger stöd till. Eftersom app-tävlingar och liknande aktiviteter får sägas ha varit ”trending topic” på senare tid så frågar man sig nu på årets första arbetsdag, hur många sådana aktiviteter klarar Sverige av under 2012?

Det är inte en matematisk formel jag är ute efter, med vars hjälp man kan räkna ut vilka aktiviteter och hur många tävlingar varje organisation kan arrangera. Men, lite olika principer kan vara intressanta att ventilera för att pröva hur argumenten för dessa insatser ser ut. Gijs van Wulfen har i en analys av aktuella trender inom innovation identifierat 15 grupper, här lite subjektivt omtolkat.

  • Sustainable Innovation’ som måste sägas omfatta nästan vad som helst. Här finns argument med en enorm spännvidd, allt från strikt renläriga ekologiska tankegångar till konservativt ekonomiska uthålliga principer, eller allt kombinerat på en och samma gång. Väl motiverat, helt klart, men inte utan definitionsproblem.
  • ‘Business Model Innovation’ är ofta gångbart hos representanter från näringslivet då begreppet både är relevant och begripligt (ovanligt nog). Tanken fungerar ovanligt väl i kombination med både traditionella tjänster och nyare webbtjänster.
  • ‘Service innovation’ är inte alls så inne eller omtalat som Gijs menar, vågar jag påstå. Vi har under 2011 gjort betydande mängd arbete inom området och är nog lite extra ”miljöskadade” därför. Dock viktigt som begrepp då tjänstesektorn utgör en allt större del av vår ekonomi, både sett i andel av BNP och sysselsättning.
  • ‘Design Thinking’ är på samma sätt som tjänsteinnovationer en möjlig trend, men återigen i praktiken begränsat till utvalda områden och specifika professioner. Innovation kopplat till design är roligt att prata om men alltför få besitter kunskap för att själva omsätta detta i verkligheten. Det borde dock finnas en bra grund här tack vare både brett intresse och en skandinavisk designtradition.
  • ‘Collaborative Innovation’, eller ‘Participatory Innovation’, ‘Social Innovation’ och ‘Employee Driven Innovation’ – här omfattas ganska många aktiviteter inom den sociala sfären. Ska vi lägga in öppen innovation i dessa begrepp också? Ett betydande överlapp finns i alla fall.
  • ‘Insourcing Innovation’ (pdf) är något som en del organisationer (även vår egen) tror kan hjälpa bara man bara lyckas bli tillräckligt systematisk i sina utvecklings- och innovationsprocesser. Läs: scorecards, 6 sigma, stage gate, etc. Andra provar det mer omskrivna alternativet/motsatsen ‘Outsourcing Innovation’.
  • ‘Brand Driven Innovation’ gillas av de som arbetar nära marknaden. Stora likheter finns med designdriven innovation, men också några principiella skillnader (att bygga och vårda varumärke vs. använda design som verktyg och kommunikationsspråk).
  • ‘Innovation Ecosystems’,Challenge Driven Innovation’ är nog, innerst inne, inte fokuserade på innovationerna i sig utan hävdar att avgörande innovation kan uppstå när olika aktörer möts och samarbetar. Man har vänt på utsagan ”if you build it they will come”. Dvs, om rätt aktörer samlas så uppstår innovationer. Inom dessa spår möts väldigt olika ambitioner, oftast grandiosa mål men också vardagliga mikroproblem.
  • Agile Innovation’ ska inte misstolkas som ”Lean” utan handlar snarare om radikalt minskade kostnader speciellt för nya utvecklings- och innovationsprocesser. Jag sorterar in Crowds i denna kategori.
  • Frugal Innovation’ utgår från de mest grundläggande behoven, de billiga och mest robusta lösningarna.

En klassificering som denna kan möjligen ge lite bränsle till debatten kring, säg, vad vi ska ha en app-tävling till. Alla är inte övertygade över det hållbara i hålla ett större antal app-tävlingar, eller som The Economist ovanligt skeptiskt skriver:

Most commentary on social media ignores an obvious truth—that the value of things is largely determined by their rarity.

Hur denna klassning kan påverka utfall visas möjligen ännu tydligare i en annan analys om värdet av aktiviteter som app-tävlingar. Här vänder man sig mot ideation, framtagningen av idéer, som något av betydande värde. Något litet korn av sanning finns i en sådan invändning, även om man inte alls behöver hålla med om slutsatserna.

But in reality, unless businesses address innovation’s silent killer, ideas (no matter how great) will continue to run headlong into the same barrier they always have — only now they’ll be doing it twice as fast and far more often.

It is a massive misperception that a scarcity of good ideas is the enterprise’s biggest obstacle to breakthrough innovation. That distinction goes to complexity, which manifests as capacity-killing bureaucracy.

En mer utvecklad debatt finns i ett inlägg, Everyone jumped on the app contest bandwagon. Now what?, som tar upp hållbarheten och uthålligheten som den viktigaste aspekten på tävlingarna:

There isn’t an inherent problem in app contests, I don’t think, but they’re probably not worth bothering with unless there’s a simultaneous effort to foster a community around those data. There’s got to at least be a couple of ringers, folks with good ideas who are prepared to create something valuable. Otherwise I think app contests are liable to disappear as quickly as they appeared, a strange blip in the upward climb of open data technologies.

Här är alltså poängen: en sådan kommentar hänger ihop med hur man ser på innovation, alltså, i vilken av de 15 klasserna av innovation som man väljer att lägga app-tävlingarna. Med en syn på hållbarhet (som i citatet ovan) så är app-tävlingen i sig inget värt utan värdet bestäms av om det uppstår något annat slags långsiktigt resultat. Om man istället ser app-tävlingar som exempel på en ny agil metod för innovation så är det tvärtom enkelt att motivera en stor mängd tävlingar – de kostar nästan inget alls i jämförelse med de resurser som traditionell innovationsverksamhet får. Alltså kan man generera en mängd aktiviteter utan att förlora något. Samma sak går att hävda om man ser tävlingar som outsourcing av innovation – då är det motiverat att varje område och organisation är aktiv inom tävlingar för att själva skapa sig unika och relevanta aktiviteter.

En slutsats är att det finns en mängd olika synsätt på innovation och det påverkar fundamentalt hur man ser på värdet av app-tävlingar och andra liknande aktiviteter inom öppen innovation. För att initiativen inte ska riskera hamna i ett läge med en app-tävling för mycket så är det bra om man har detta klart för sig.

Publicerat i Open Innovation, opinion, strategi | Märkt , | Lämna en kommentar

Ingen epost på kvällar hos VW

Det är en överraskande nyhet, att Volkswagen utanför normal arbetstid stänger av epostfunktionen i mobilen för de anställda som har en sådan i tjänsten.

Europe’s biggest carmaker and the body that represents its workers have agreed to have the e-mail function deactivated at night, a spokesman for the company said, confirming an earlier report in a German newspaper.

Workers will only receive e-mails from half an hour before the start of flex-time working hours until half an hour after they end, but will still be able to receive and make phone calls.

Det är spännande att följa olika företags kamp med att få till en fungerande kanal för kommunikation. En del företag lägger helt ned sin epost och försöker gå över till chatt och sociala medier även för intern kommunikation. Just nu känns det som att vilka lösningar som helst är möjliga att pröva; ansvariga söker efter meningsfulla åtgärder och alternativ för att minska den stress som kommer från just epost. Många i chefsposition har speciellt problemet med att aldrig hinna läsa ikapp sin inkorg – den växer snabbare än vad man hinner läsa och åtgärda. Nu kan de inte ens läsa eposten efter kontorstid. Bättre eller sämre så…?

Publicerat i link | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vad roamingavgifterna betyder

I dagens Computer Sweden finns en artikel om regeringskansliets kostnader för roamingavgifter. Siffrorna som anges är totalbelopp vilket sällan ger en bra bild. Man behöver självklart dela upp det på personnivå för att det ska bli begripligt.

Kostnaderna för mobiltelefonanvändning utomlands (roaming) sägs vara 6,2 miljoner för hela regeringskansliet. Man är 4000 anställda och gör 7000 utlandsresor. Det innebär alltså en kostnad på 1550 kronor/anställd, eller 885 kronor/resa. Med ett snittpris på 20 kr/MB använder man i så fall 44 MB per resa.

Jag har ingen uppfattning om kostnaderna pekar på en lagom nivå eller inte. Man borde hitta andra mått att jämföra med för att det ska bli mer begripligt.

Roamingavgifterna i sig är dock orimligt och onödigt höga, inte pga av själva användningen utan mer på grund av ett systemfel (vilket jag skrivit om här och här). Man kan fundera på vilka kontrakt man sitter på – med ett mer aktuellt avtal skulle motsvarande användning kosta c:a 50 kronor per resa, jämfört med dagens 885 kronor. En del svenska operatörer har nyligen börjat med en fast avgift för roaming utomlands, upp till ett visst tak. Det skulle ge en besparing på 95 %. Är det rättvist att dra slutsatsen att dagens höga roamingavgifter är möjliga för att användarna inte själva betalar räkningen?

[Siffrorna är så exakta som jag orkade räkna ut men borde kanske ha avrundats en aning för att inte ge intrycket av så precisa.]

Publicerat i opinion | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Att helt sluta med mejl

Otänkbart säger du? Det är klart att det går att helt sluta med mejl, om man vill och får. Många personer skulle nog vilja men får inte för att jobbet ställer krav på att man är tillgänglig via mejl. Att Europas största IT-företag har bestämt sig för att skrota mejl kommer lite som en överraskning.

Först, hur många känner du som helt slutat använda mejl? Jag menar inte de som i smyg slutat läsa eposten på jobbet och har en ”hemlig” mejladress privat, utan personer som helt gett upp mejlen. Det är ganska få personer måste jag säga. Umbero Eco är en (inte för att jag känner honom). En av de allra största inom datavetenskapen var tidigt ute. Donald Knuth, författare av mastodontserien The Art of Computer Programming, skriver:

I have been a happy man ever since January 1, 1990, when I no longer had an email address. I’d used email since about 1975, and it seems to me that 15 years of email is plenty for one lifetime.

Email is a wonderful thing for people whose role in life is to be on top of things. But not for me; my role is to be on the bottom of things. What I do takes long hours of studying and uninterruptible concentration. I try to learn certain areas of computer science exhaustively; then I try to digest that knowledge into a form that is accessible to people who don’t have time for such study.

Det är kanske en bra idé, att ge mejlen 15 år och sedan får det vara bra så. Knuth är inne på att det är för att inte bli störd i sitt arbete han la ner mejl; han läser dock fortfarande brev (1 gång i månaden, alla på en gång).

Atos CEO Thierry Breton säger att hans anställda i snitt får 200 mejl om dagen och att det högst är 30 av dessa som är av något betydande värde. Det tar varje person mellan 5 och 20 timmar i veckan bara att hantera all mejl. Lösningen Breton tänker införa är, ut med mejl, in med direktmeddelanden och chat. Det finns de som hävdar att detta egentligen inte är bättre då det skulle vara avbrotten i sig som stör, inte genom vilket sätt avbrottet kommer. Jag är inte helt säker på det – vilket sätt man kommunicerar på spelar nog en viss roll. Jag är däremot helt säker på att de flesta skulle vinna på att stänga av notifieringen av nya inkommande mejl och istället börja läsa mejl, säg, en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen och ha den avstängd resten av tiden.

Atos står lite i kontrast till vår mentala förebild, Google, som nog måste sägas använda mejl i vansinnig omfattning. Det finns många berättelser om personer som börjat jobba där och som chockats av mängden mejl som väller in. Man har mejl-listor för alla sina produkter man jobbar med och allt som rör projekten och övrigt arbete sprids via mejl. Man läser mejl nära nog dygnet runt. Det är nog en förklaring till att gmail och nya funktioner i gmail är så pass välfungerande – man har alfatestat riktigt, riktigt hårt genom att man själva använder gmail internt.

Det finns en mängd olika sätt att minska på de negativa aspekterna av mejl. ”No mail friday” och liknande desperata grepp är nog mer humoristiska än riktigt bra.

Denna presentation av Merlin Mann (känd för Inbox Zero) inne på Google om hur man ska hantera mejl är bra och borde ses av alla ”mailoholics”.

Publicerat i strategi | Märkt , , | 1 kommentar

Att leva utan internet

Hej och hejdå på ett tag,

Jag ska ut och segla på Atlanten. Tio veckor semester kring årsskiftet när jag lämnar tankar på innovation och utmaningar därhän.

Ouppkopplat, i det närmaste i alla fall. Åtminstone ingen bandbredd att räkna med även om sensorerna i kölsvinet via båtens kontrolldator kommunicerar med er via satellit, var timme, dygnet runt, genom projektet Ocean Searchs försorg. Ett dyrt paket med mätdata upp per timme, och endast en enstaka tweet får plats. De gånger kaptenen meddelar sig i text är plupparna på OceanSearch tracker/karta rödfärgade. Följ oss, klicka och läs om vad som sker!

Hur lever man när man inte kan googla brödreceptet, när man inte kan synca sina podcasts, inte kan… nästan allt i det liv som jag normalt lever det  är uppkopplat idag, och jag springer runt här hemma kvällen före avresa och försöker tänka på allt som jag behöver ha utskrivet för att klara det lilla liv jag planerar ombord på journeyman.se de närmaste tio veckorna. Vilka bröd, förutom det redan utlovade Lenin (från boken Riddarbageriets bröd) ska jag baka, ska jag hitta redan nu och skriva ut? Dags att leta i boken, på paindemartins saleligen avsomnade brödblog, eller i Jan Heds bok, ‘bibeln’. En gång hade jag förmånen att gå brödkurs med Jan Hedh på Restaurangakademin. Det var rock-n-roll vill jag lova. Men lite ‘attidyd’ är det allt i hans skrifter – inga anpassningar till amatörbagare inte, bara kommersiella recept och kommersiella råvaror som inte alltid är lätta att få tag på som lekman. Och någon bak-björn på trefas har jag ju inte tillgång till ombord på Journeyman, nej, det blir att handjaga, så jag tror mer på Martin eller Johan till sjöss, när jag vårdar och försöker föda från surdegen min.

Publicerat i link | Lämna en kommentar